Tråkigheter!
Ikväll när jag kom till lagårn låg Vilda (en tacka) i ett hörn och andades så snabbt, precis som hon hade blivit jagad en lång tid. Hon ville inte kliva upp när jag knuffade på henne så jag fick lyfta upp henne men hon var väldigt vinglig på benen och kunde inte stå så bra. Men tillslut så hittade hon balansen och kunde stå. Jag tänkte inte så mycket mera på det utan jag tänkte bara att jag skulle säga till att hon var dålig så att dom skulle få kolla till henne och kanske komma på vad som hänt med henne.
Efter ett tag kollade jag till henne igen och då fick jag se något hemskt. Hennes ena bakben var brutet. Och inte lite heller utan hela benet var av! Det hängde bara i senor och huden :S Man kunde snurra hela benet runt runt. Jag förstod då vad som skulle hända med henne. Vi skulle måsta ta bort henne. Så grannen fick skjuta henne. Och efter att han hade skjutit henne så låg hon och hade nervryck som alla djur får när man dödar dem. Och även fast jag varit med om slak många gånger tidigare och vet att det blir så. Så tror man ändå alltid att djuret ska stiga upp igen, men dom gör ju inte det.
Vilda hade ett lamm iår, Brolle som nu blev utan mamma. Men han har blivit så pass stor så vi får hoppas på att han klarar sig själv resten av året. Men antagligen så kommer han inte att växa så mycket.
Jag tycker inte om när tackor måste tas bort, det går bättre att ta bort lamm eller baggar. Men en tacka som funnit med i några år och som man tycker om, då hugger det i hjärtat när man måste ta bort dem. Vilda var en tacka som skulle vara kvar också och fortsätta att få nya lamm. Men nu blev det tyvärr inte så. :(
